22

Nov

Längtan till färglandet Indien

Om två veckor far vi. Tiden rusar fram, snart är vi där. Hela familjen packar varsin ryggsäck och beger oss ut på en tvåmånaders resa till Indien. För att vara tillsammans. Utan en klocka som dikterar villkoren. För att mäta in färger (jag blir sponsrad med en kulörmätare av en färgleverantör och slipper släpa på mina NCS-block-tack Sto), samla in mönster och njuta av färgprakt. Dagar på stranden, besök på marknader, leta efter hantverkskollektiv och en önskan att få komma in till människor för att studera deras hem och deras traditioner att smycka hemmet. Om det går. Jag brukar ha väldigt lätt för att få kontakt med folk när jag reser så jag är inte så orolig för det egentligen.

Färgtraditioner, kulturyttringar, historiska platser, nutid. Leta mönster och färger knutna till den indiska folksjälen. Vilka kulörer hör ihop med man, kvinna barn? Vilka kulörer har man på husen?  Hur smyckar man korna, hur viker man servetterna, på vilket sätt får skönheten ta plats i det dagliga (fattiga-rika) livet? På mina resor söker jag mig alltid till kyrkogårdar och marknader. Liv och död. Och så människorna! Möten med folket på vägen. Nu vill jag hem till dem, komma nära. Tänker att när jag reser med barn så kan man nyttja tillfället att hitta lekkamrater (mina barn är 5 och 9). Barn är så bra på att tänka bort vad man får och inte får. Befriande skönt!

Snart är vi där. Så spännande. Jag ska ladda med färg som man tankar bränsle till en bil. Fylla ryggsäcken med färg och upplevelser som osar kulör! Ah…

Foto från tidigare resa där jag fastnade på marknad intill en kvinna som sålde färg på ett underbart sätt.

Foto från tidigare resa där jag fastnade på marknad intill en kvinna som sålde färg på ett underbart sätt.

Be Sociable, Share!

15

Nov

Klagosång om det grå och själlösa

November månad med regn, mörker och vardag. Skönhetslängtan och önskan att få kraft för mig ut i naturen. Jag börjar veckan med en morgonpromenad i ösregn. Luften är skön och regnjackan håller vätan ute. Djuröns naturreservat vid Bråvikens strand är en av de platser jag söker mig till för att insupa det vackra när livet bjuder motstånd. Är jag en skönhetsnarkoman? Har jag ett outsinligt behov av att ha det sköna i min närhet? Jag tror nästan det. Staden i november är svår att stå ut med. Naturen däremot är alltid lika intagande, oavsett årstid och väderlek. Jag tar mig dit, andas ut stress, måsten och oreda. Andas in lugnet, njuter av havets melodi och känner regnet som tvättar bort allt det som jag inte hunnit. I naturen blir jag ren, som ett vitt blad, redo att fyllas med sköna färger.

Jag passerar ett område alldeles utanför naturreservatet. Här har man avverkat. Ett hus som jag annars kikat på och uppfattat som mystiskt vackert inbäddad i grönska ligger plötsligt naket och ensamt. Liksom utkastat. Ett stort område är röjt för här ska man bygga. Husgruppen annonserar om lediga tomter. Ett hus har man hunnit bygga. Ett gråmålat alldagligt hus med svarta betongtegelpannor omges av byggavfall. Ingen har flyttat in än. Jag ser mig om efter det lilla torpet som en vän visade mig till i våras. Liggtimrat och med hundratalet år på sitt samvete. Nu ser jag bara rester av murstocken en bit ut på det röjda fältet. Här ska nya hus få ta plats. Det där som nyss kändes skönt och bra blir nu en arg klump inne i mig. Hur är det möjligt att vi vill ta bort för att ersätta med så lite skönhetsvärde?

Jag vet, som byggnadsantikvarie ska man stå på barrikaderna och hävda de gamla husens rätt. Emellanåt vill jag det också. Men oftast är jag så nyfiken på det nya att jag går i klinch med mina gamla kollegor. Jag blir inte så upprörd över att man valt att riva det gamla torpet som att man väljer att förstöra natur och anlägga byggnader som inte har det minsta uns av skönhet i sig. Jag förstår helt enkelt inte syftet. Vill människor bo i hus vars främsta kvalitet är att det är rymligt och nytt? Vart tar det långsiktiga byggandet vägen? Det som gör att valen blir eftertänksamma och viktiga? Jag träffar många som klagar över alla val man måste göra när man bygger. Men jag måste fråga mig hur viktigt det är att göra alla val på en och samma gång? Kan det inte huset få växa fram i den takt det krävs?

Och så färgvalet! Visst kan grå nyanser var oerhört vackra och själfulla. Men att komma hem till ett mörkgrått hus med skarpa vita snickerier varje dag, är det att smeka sinnena och låta det lustfyllda få ta plats?

Jag önskar att vi kunde ta oss mer tid att fundera över vad vi mår bra i och hur dessa miljöer kan skapas på bästa sätt. Jag önskar att vi ville ge oss mer utrymme att lyssna inåt och känna efter vad som är vackert för oss. Inte lyssna på husbyggaren och ta det färgval han har till bästa pris. Utan fundera över vad som hjälper det liv vi vill leva, vilka val som är viktiga att lägga lite mer tanke på. Jag önskar att skönhetsvärdena kunde få ta större plats i våra liv och de miljöer vi bygger.

Be Sociable, Share!

09

Nov

Husbehov – ny grupp som gillar hus har sett dagens ljus

I lördags var det så dags att låta Husbehov träda fram ur skuggorna och möta publiken! Vi är en liten grupp på 5-10 personer som under ett halvår samlats och pratat om vad vi saknar på hus och hem-marknaden. Är det produkter, tjänster, inspiration eller kunskap? Nja, en del av varje. Men framförallt saknar vi en fullmatad plats där man kan få allt detta paketerat i en miljövänlig lösning. Vi har samtalat om långsamhet, varsamhet och skönhet. Hur de hus vi vill vårda och bygga skulle kunna se ut och hur vi kan få in nytänk och nya material i våra byggnadsvårdande själar. Sakta, sakta närmar vi oss gemensamma ord och värderingar.

I lördags så ställde vi ut det vi gemensamt kan bidra med såhär i början; färg, penslar, linolja, redskap, litteratur och tidningar bland annat. Och så ett föredrag om ”Ekologiskt byggande” av Varis Bokalders den 23 november i Engelska magasinet i Rejmyre. Är du intresserad av biljetter så kontakta mig: joanna@kulor.se. Kostnad 60 kronor med start klockan 18.00.

En reflektion efter lördagens möte med människor; så kul att prata byggnadsvård med människor. Hus och boende engagerar och jag älskar att möta folk! Bra kombination med andra ord. Får se vart det leder. Tänk om det kunde bli nåt läckert och kul. Byggnadsvård i snygg förpackning. Husbehov – lägg det på minnet.

Hus i alla dess former..

Hus i alla dess former..

Be Sociable, Share!